Belgarhusets Ayax

Ja äntligen ska jag försöka att komma i gång med att blogga igen.
Den här bloggen ska framför allt handla om vår terv Ayax.
Att han hamnade hos oss var inte meningen för att vi skulle inte ha någon mer stor hund i familjen pga av min hälsa.
Men hjälpa Vår älskade Gunbritt med att socialisera en av hennes valpar kunde vi göra eftersom att han inte blivit såld ännu.
Men en som blev såld var vår Sebastian, han ville behålla honom. Ok sa vi om han bor hos dig så kan vi ställa upp som stöd. Men i början så vill vi att han bor hos oss för att det händer lite mer här och är inte så tyst men hämta hem honom så ofta du vill. Och så blev det. Men nu är Ayax snart sju månader och bor hos oss för att Sebbe blev tvungen att börja läsa igen vilket ingen av visste när gossen flyttade hit, ligga ensam hela dagarna är ju ingen hitt. Men att vara flera om honom är perfekt. Thomas, jag, Sebbe och Madde ibland inte dumt att vara älskad av så många Och så skönt att många kan gå ut med honom på promenad han är allas hund. Med Maja är det så där visst tycker hon om honom men hon jämför honom med Caval vilket jag hoppas går över med tiden. Visst ska jag erkänna att jag också tänker på honom ofta och kan känna dåligt samvete men han var ju bara min ingen annan var intresserad av att träna honom och när min hälsa började svikta hade jag inget annat val tyvärr.
Jag hade aldrig placerat om honom om jag var frisk. Men jag hoppas att han har det bra där han är nu och att jag får träffa honom någon gång.


Här är jag fyra månader.


Men nu har jag växt lite till.


Ayax är en skitjobbig gosse, så mycket jobb för att få honom dit man vill.
Det största problemet är egentligen att han är FÖR glad ha ha.
Men det bästa av allt är att han har en underbar personlighet som väger upp allt det jobbiga.
Och som tur är så blir han äldre...

Vi älskar honom och hoppas på många år tillsammans.
Tack Gunbritt för den här underbara gossen.

Kram från A-S